Kärleksfull,
mjoo, så kan de också vara. Känner mig jätte gosig och kärleksfull. Som att jag bara vill kramas och gosa med älskling. Och vara tacksam att jag har honom för man vet aldrig när livet tar slut. Jag om någon borde veta detta. Då jag har förlorat så pass många människor igenom mitt liv. Fast jag inte är så pass gammal så vet jag vad döden innebär. Och jag skulle aldrig önska min värsta fiende de absolut värsta. Förlora någon i sin närhet.
Jag är jätte känslig mot folk som gör livet till de motsatta när dom skulle kunna ha de hur bra som helst men dom vägrar just för att dom är rädda för att lämna de lilla dom har. Det dom håller fast vid. Det kan vara en vän, fiende, matriella saker eller droger & alkohol. Dom sistnämnda gör mig arg. Och vissa personer anser att dom klarar av de mer än bra. Jag vet hur utgången ser ut för dessa människor och de skrämmer mig. Enormt. Min bror som gick bort under 2008 höll på med droger och ansågs för frisk för att läggas in på psyk. Jag undrar då, om han vill ta tag i sitt liv själv och vill även ha hjälp med de så kastar dom ut honom utan ens en undersökning fast med nya tabletter? Hur kan man göra så? Är de inte moraliskt & etniskt fel i systemet? Det var samma sak för min mamma innan hon gick bort 1999. Samma sak skedde där. Läkarna visste vad som pågick men vägrade ge oss informationen som behövdes för att hålla henne vid liv under psykoserna. Jag tycker själv att tystnadsplikt är väldigt viktig för att inte släppa ut känslig information men att riskera en annans persons liv de är ett allvarligt fel.
Min enda bror som fortfarande är i livet är på väg väldigt utför även han. Jag väntar fortfarande på samtalet som säger att han inte finns mer. Men innerst inne så hoppas jag på att han kommer klara sig ur de han är inuti just nu. Han har lovat så pass många gånger att han ska ta tag i sitt liv i både brev, mail, sms och telefonsamtal. Men han fortsätter att bryta emot de. Jag har i nuläget ingen som helst kontakt med honom & jag har valt de av personliga skäl. Tills dagen han har varit ren i minst ett par månader då kan jag försiktigt börja prata med honom igen eller om han vill sluta. Men tills dess, ingen som helst kontakt.
Jag älskar min familj oavsett vad. Men vissa saker vill jag inte vidröra igen, de river bara upp sår. Att se vissa personer i min närhet. Jag har arbetat hårt för att få mitt liv så normalt som möjligt och de ska ingen få ta ifrån mig.
Jag är jätte känslig mot folk som gör livet till de motsatta när dom skulle kunna ha de hur bra som helst men dom vägrar just för att dom är rädda för att lämna de lilla dom har. Det dom håller fast vid. Det kan vara en vän, fiende, matriella saker eller droger & alkohol. Dom sistnämnda gör mig arg. Och vissa personer anser att dom klarar av de mer än bra. Jag vet hur utgången ser ut för dessa människor och de skrämmer mig. Enormt. Min bror som gick bort under 2008 höll på med droger och ansågs för frisk för att läggas in på psyk. Jag undrar då, om han vill ta tag i sitt liv själv och vill även ha hjälp med de så kastar dom ut honom utan ens en undersökning fast med nya tabletter? Hur kan man göra så? Är de inte moraliskt & etniskt fel i systemet? Det var samma sak för min mamma innan hon gick bort 1999. Samma sak skedde där. Läkarna visste vad som pågick men vägrade ge oss informationen som behövdes för att hålla henne vid liv under psykoserna. Jag tycker själv att tystnadsplikt är väldigt viktig för att inte släppa ut känslig information men att riskera en annans persons liv de är ett allvarligt fel.
Min enda bror som fortfarande är i livet är på väg väldigt utför även han. Jag väntar fortfarande på samtalet som säger att han inte finns mer. Men innerst inne så hoppas jag på att han kommer klara sig ur de han är inuti just nu. Han har lovat så pass många gånger att han ska ta tag i sitt liv i både brev, mail, sms och telefonsamtal. Men han fortsätter att bryta emot de. Jag har i nuläget ingen som helst kontakt med honom & jag har valt de av personliga skäl. Tills dagen han har varit ren i minst ett par månader då kan jag försiktigt börja prata med honom igen eller om han vill sluta. Men tills dess, ingen som helst kontakt.
Jag älskar min familj oavsett vad. Men vissa saker vill jag inte vidröra igen, de river bara upp sår. Att se vissa personer i min närhet. Jag har arbetat hårt för att få mitt liv så normalt som möjligt och de ska ingen få ta ifrån mig.
Kommentarer
Trackback
